Simuleringsobjekt
Ett simulerings objekt används för att simulera processen, både vid normala förhållanden och
när olika felfall uppträder. Simuleringsobjektet läser av utgångs-signaler (Do, Ao, Io) i
huvudobjektet och sätter värden på ingångs-signaler (Di, Ai, Ii, Co). Objektet är ett
funktionsobjekt som kan innehålla in och utgångs attribut, men det vanliga är att dessa saknas
och att objektet jobbar mot data i huvudobjektet och mot interna attribut som konfigurerar
simuleringen och utlöser olika felfall. Simuleringsobjektet har ofta en objektsgraf som i
runtime kan öppnas med huvudobjektets Simulate metod.
Ett simuleringsobjekt kopplas till huvudobjektet med en connectmetod på samma sätt som ett
vanligt funktionsobjekt. Men simuleringsklassen har en annan connect-metod än Fo klassen.
Huvudobjektet ska innehålla ett attribut 'SimConnect' av typen pwrs:Type-$AttrRef, i vilket
connectmetoden lägger in objektsidentiteten för simuleringsobjektet när huvudobjekt och
simulerings kopplas ihop.
En simulerings klass skapas på samma sätt som en funktionsobjekts klass, och kan skrivas
antingen i c- eller plc-kod. Klassen brukar namnges med samma namn som huvudklassen, följt av
suffixet 'Sim'.
Skapa ett $ClassDef objekt och sätt namn på objektet. Aktivera Configure-ConnectedFo eller
Configure-ConnectedCCodeFo. Lägg in eventuella $Input, $Intern och $Output attribut, och skriv
koden som plc eller c-kod. Ändra connectmethod i GraphPlcNode till 26.
Objektsbilden för simulerings objekt ritas ofta med mörkblå bakgrundsfärg och vit text för att
enkelt kunna skiljas från andra objektsbilder. Notera att attribut i huvudobjektet kan
refereras från bilden med referensnotationen '&', t ex &($object.PlcConnect).IndError##Boolean.
Objektsbild för ett simuleringsobjekt